Lasersvetsning för små detaljer
Redan under bronsåldern och järnåldern hade man ett sätt att sammanfoga metaller. Det kallades vällning och innebar att stålet kunde upphettas nästan till smältpunkten. Därefter bearbetades det med en hammare. Den första nedtecknade källan när det handlar om svetsning kommer från cirka 600 år före Kristus. Då var det en Glaucus från Chios som uppfann det som då kallades järnlimning men som idag benämns om svetsning.
Sedan dröjde det många århundraden innan det utvecklades vidare. En fysiker och en kemist upptäckte i början av 1800-talet den elektriska ljusbågen. Den upptäckten var starten som sedan har lett fram till dagens svetsmetoder. Efter hand har svetsmetoderna utvecklats mer och mer.
Under 1900-talet har utvecklingen inom svetsteknik gått framåt med rejäla kliv. Idag finns det många olika sätt och tekniker att utföra svetsning på. Några kända svetsmetoder som används idag är MAG-svetsning, TIG-svetsning och lasersvetsning.
Lasersvetsning för små detaljer
Lasersvetsning är en metod där man använder laser för att sammanfoga olika delar. En av fördelarna med lasersvetsning är att det endast sker en lokal uppvärmning i materialet precis där man svetsar, jämfört med övriga svetsmetoder som värmer upp en större yta i materialet man svetsar. Eftersom det går fort att lasersvetsa så hinner inte värmen från svetsen sprida sig.
En annan fördel med att värmen inte sprider sig lika mycket vid lasersvetsning är att materialet man svetsar behåller sin form och storlek och inte deformeras, som annars kan vara ett problem med så pass hög värme.
Fler fördelar med lasersvetsning är att man kan sätta samman material som varit svåra att svetsa ihop tidigare. Två exempel på sådana material är koppar och aluminium. Ytterligare ett användningsområde för lasersvetsning är så kallad finsvetsning. Vanliga svetsmunstycken är ganska stora, vilket gör att man kommer åt på mindre ytor med en lasersvets. Lasersvetsar kan också sammanfoga stumfogar om man har metallbitar som inte överlappar varandra.